Är hon världens finaste häst? Att hon är! I alla fall i mina ögon.
Hon är en riktig pansarvagn, bryr sig oftast inte om vad man säger till henne och hon är stor som ett jävla hus.
Men hon är min tjej, och jag älskar henne. Hon är inte min på riktigt. Än.
Men jag hoppas av hela mitt hjärta att hon blir det snart.



Kära Ginza Töll. Nu kommer du äntligen snart hem ifrån Gävle. Tro mig.
När jag vet vilken dag det är så kommer jag vara på plats, jag hoppas jag kan.

I Gävle har hon varit nu.. I två månader. Hur lång tid som helst.
Jag minns första ridturen på henne. Barbacka, en stjärnklar natt, på en åker tillsammans med Jenny och Fighter.
Så vackert det var. Andlöst. Sen hände det.. Plötsligt kör två bussar förbi i 110 km/h och Ginza börjar takta.
Det slutar med att jag flyger över halsen på Ginza och slår huvudet i marken.
Skulle gissa att jag fick en lättare hjärnskakning.
Men sånt är livet. Det verkade ändå som att Ginza gav om ursäkt. Hon skenade upp till stallet och stod inne i boxen när jag kom upp dit igen. Jag gick upp till boxen, gav henne en sur blick och hon kom fram till mig, la huvudet på min axel och frustade mig i ansiktet.
Hur kan man vara sur då?

Så det var ut igen och då gick det jättebra.

Jag har saknat dig tjejen. Massor.

Puss och kram.

- Tove.